Antropiska principer

Teorier som har utarbetats av John Archibald Wheeler (1911- ) och Hugh Everett III (1930-1982). Många anser att de antropiska principen accepteras i brist på bättre teorier. Det finns två alternativ där den senare har den övervägande mängden av anhängarna:

1. Svaga antropiska principen: Om universum är oändligt så förgrenar det sig och förändras genom oändligheten. Över väldiga avstånd varierar naturens lagar och till slut kommer man till ställe där villkoren för utveckling av intelligent liv i ett universum som är oändligt är tillfredsställda bara i vissa regioner som är begränsade i rum och tid. De intelligenta varelserna i dessa regioner behöver därför inte bli förvånade över att deras boplats i universum tillfredsställer de villkor som är nödvändiga för deras existens.
2. Starka antropiska principen: Ett starkare och mer rättframt argument än den svaga principen. Universum kan av någon anledning vara inrättat exakt så att liv måste uppstå. Kanske finns det bara ett enda sätt att konstruera ett universum. Rymden måste i så fall ha tre rumsdimensioner och en tidsdimension, och i alla andra bemärkelser måste naturen fungera exakt så som den gör. Då måste också liv existera; när ett universum har skapats frambringar det förr eller senare levande varelser.