Födelseland: Mexiko
Födelseår: 1964
Miguel Alcubierre Moya är en mexikansk teoretisk fysiker som är känd för att ha upptäckt en det som idag kallas för Alcubierre-metriken[3] som tillåter färder i överljushastighet utan tidsdilatation. Trots att alla detaljer inte var helt rätt, bl a krävde lösningen enorma mängder negativ energi för att fungera, så lade han officiellt den moderna grunden för den teoretiska vetenskapen bakom interstellär transport.
Miguel Alcubierre Moya föddes den 28:e mars år 1964 i Mexiko City, Mexiko. Fadern kom som barn från Spanien som flykting efter det att Spanska inbördeskriget var slut. Teleskopet som han fick av fadern vid tretton års ålder och tittande på Star Trek lade grunden till intresset för fysik och astronomi. Vid femton års ålder bestämde han sig för att bli fysiker.
Alcubierre tog både en kandidatexamen i fysik år 1988 och en magisterexamen i teoretisk fysik år 1990 vid Universidad Nacional Autónoma de Mêxico. Därefter började han doktorera vid Cardiff University där han disputerade år 1994 med en numerisk studie av allmän relativitetsteori. Från år 1996 började han som postdoktorand vid Max-Planck-Institut für Gravitationsphysik i Potsdam utanför Berlin, Tyskland. Där utvecklade han numeriska tekniker för att simulera svarta hål.
Sedan år 2002 är han tillbaka vid Universidad Nacional Autónoma de Mêxico i Mexico City där han bl a forskar om solitonvågor. Sedan år 2012 är han chef för institutet för kärnforskning vid universitetet.
I maj år 1994 publicerade Alcubierre artikeln "The Warp Drive: Hyper-fast travel within general relativity"[2] i den vetenskapliga journalen "Classical and Quantum Gravity". I denna beskriver han ett teoretiskt sätt att färdas snabbare än ljuset utan att bryta mot lagen att inget kan färdas snabbare än ljuset i vakuum. Han konstruerade en modell som kan transportera en volym av platt euklidiskt rum, inuti en bubbla av påverkat krökt rum, där hastigheten utanför bubblan är högre än ljusets hastighet i vakuum. Bubblan kallas för hyperrelativistisk lokaldynamiskt rum och drivs framåt genom en lokal expansion av rumtiden bakom den och en motsatt sammandragning framför den, så att ett rymdskepp sätts i rörelse av krafterna som genereras av ändringarna i rumtiden.
Metriken förbättrades senaste av framförallt Harold White till att bli praktiskt realiserbar men vanlig konventionell energi i förhållandevis måttliga mängder.
Källor:
[1]: Wikipedia, Miguel Alcubierre, 2020-01-20.
[2]: ArXiv.org: The warp drive - Hyper-fast travel within general relativity, 2000-09-05.
[3]: Wikipedia, Alcubierre drive, 2020-02-19.
[4]: Harold White: "Warp Field Mechanics 101", NASA, 2020-02-20.