Luigi Bianchi föddes i Parma Italien den 18 januari år 1856 där han också växte upp. Han studerade vid Scuola Normale Superiore innan han började vid universitetet Pisa under bl a Betti och Dini. Bianchi tog examen med högsta betyg år 1877. Luigi doktorerade sedan inom tillämpbara ytor. Han genomförde sedan sina postdoktorella studier först i Pisa, därefter vid universitetet i Monaco och slutligen i Göttingen hos Felix Klein. År 1881 var han tillbaka i Pisa då han utsågs till professor vid Scuola Normale Superiore. Han befodrades ett flertal gånger och utsågs till extraordinär professor inom differentialgeometri, projektiv geometri och analytisk geometri. Bianchi var numera bäst på differentialgeometrin i Italien. Största delen av Bianchis tidigare arbeten handlade om ytors egenskaper. Han upptäckte alla Riemann-geometrier som tillåter kontinuerliga transformationsgrupper. Hans insikter inom icke-euklidisk geometri kom att användas av Albert Einstein ca 30 år senare inom den allmänna relativitetsteorin. År 1893 blev han medlem i Hans "Lezioni di geometria differenziale" som han skrev mellan åren 1902 och 1909 är tillsammans med Darboux's "Théorie générale des surfaces" det självklara verket över 1800-talets differentialgeometri. Han härledde de kontraherade Bianchi identiteterna år 1902. Luigi ägnade sina sista tio år nästan uteslutande åt differentialgeometrin. Han var även cirkulerande redaktör för "Annali di Matematica pura ed applicata". Luigi Bianchi dog den 6 juni år 1928 i Pisa Italien.

Källor:
[1]: Wikipedia, Luigi Bianchi, 2019-01-15.