             
|
Michelson-Morleys experiment är det bästa förfarandet för att påvisa
en eter. För att utföra detta experiment behövs en s k michelsoninterferometer,
ett instrument som skickar in koherent ljus. Ljuset
går genom ett prisma som delar upp det i två strålar; dels en som går rakt fram och
dels en som bryts vinkelrätt. Ljuset går därefter sträckan L1, reflekteras
mot en spegel, går tillbaka och tillåts interferera med ljusstrålen som har gått
sträckan L2 vinkelrätt mot den första ljusstrålen. När
michelsoninterferometern vrids relativt etern borde interferensmönstret förändras och
en maxwellsk förskjutning uppmätas vilket innebär att en eter
existerar. Så är dock inte fallet; ingen förskjutning kan uppmätas. Einstein lyckades
genom utvecklandet av den speciella relativitetsteorin helt oberoende av detta experiments
utfall visa att någon maxwellsk förskjutning inte uppstår p g a att samtidigt som
ljuset i genomsnitt går långsammare parallellt med etern så trycks rummet ihop i denna
riktning genom FitzGerald-Lorentz kontraktion och kompenserar därigenom
att ljuset går långsammare..
Gammafaktorn |
 |
 |
,
som är fundamental för att beräkna hur mycket en relativ hastighet v mellan två
inertialramar påverkar t ex en massa, längd eller tid, kan på ett empiriskt
sätt härledas ur principskissen ovan om L1=L2.